Iställer för att fylla i ägarbyteslappen bestämdes träff hos en notarie om ett par dagar. Väl där var det kö för att få prata med en handkäggare. Då detta var gjort tog det ytterligare 40 minuter innan papperen var klara. Så kom avgiften för det hela, som är en procent på köpeskillingen, i det här fallet mellan1200 och 1300 kronor.

Fördelen med denna process är att både köpare och säljare får fina dokument som bekräftar affären, men för min del skulle jag hellre ta ett enklare kvitto på ett papper för ett antal ören. I detta avseende föredrar jag den svenska administrationen.

Igår var jag i Talca, c:a 30 mil söder om Santiago. Den staden drabbades en hel del av den stora jordbävningen, vilket jag fick se en del exempel på. Återuppbyggnadsarbetet pågår, men en hel del återstår.

Hemmet jag besökte hade också drabbats. Där hade man nu lagt ett tjockt betonggolv för att vara bättre rustad om jorden skulle börja skaka igen.

Ingen bukfylla, i form av potäter eller annat, utan en krraftigt tilltagen köttbit, av god kvalité, och sallad för den hugade. Det var helt i min smak! Till detta bjöds också på ett av grillmästaren utvalt vin, vilket inte gjorde saken sämre.

I måndags var det dags för sonen att återvända till Sverige, så det blev en tur till flygplatsen.

Idag har jag varit med min syster och köpt en bil. Hon har bytt arbete och behövde därför ett fordon. Här är en annan procedur än hemma vid ägarbyte. När affären är uppgjord bestäms vilket notariuskontor man ska träffas på för att göra den juridiska ägarbytesproceduren. Lite krångligare än i gamla svedala.

I morgon blir det en utflykt till Talca, 30 mil söder ut. Där har min syster tidigare bott, liksom församlingens pastor som också ska följa med. Det blir intressant att få bekansta sig med en ny plats.

Temperaturen har sjunkit något,  jämfört med när jag kom för två veckor sedan. Tittade på termometern nu som visar 22,5 grader kl 23,45. I morse var det svalare och det tog fram till kl 11.00 innan tempen nådde 20 grader, men kliver man ut i solen så får man känna på värme. Dä ä sååå gött!

Ett par dagar efter detta var det dags för församligens ungdomsläger. Där har jag hjälpt till med en del byggnadsarbeten. Dessa fortsätter idag, efter ett pr dagars vistelse i Santiago. Dessa dagar har innehållit besök hos släktingar, samt en runda i centrum som rederat i en del inköp.

Nu bär det strax av till lägret igen dä färdigställandet av ett soltak över en uteplats står på programmet. Som tur är så finns det en sjö att slänga sig i, även om den inte kyler så mycket. Senast jag mätte temperaturen var det 29 grader!

I tisdags gjorde vi en utflyckt till Pichilemu, en strand vid havet. Där blev man däremot nedkyld då havet endast erbjöd 17 grader, men det var gött ändå.

Efter fyra och en halv timmes vântan hade de fâtt sitt bagage incheckat och det var dags att hâmta dem igen, fôr att de skulle slippa ytterligare fem timmar pâ flygplatsen.

Det blev istâllet en extra kvâll av hârlig gemenskap. Sâ blev det sâ smâningom dags fôr en tredje resa till flygplatsen. Den hâr gângen stannade vi tills de sms:ade att ombordstigningen startat.

Lite kul tycker jag att det blev till slut, dâ de hade pratat om att kanske hinna in till Madrid under vântetiden mellan planen. Nu fick de ett helt dygn, dâ det blev ôvernattning pâ hotell i Madrid, pâ grund av strulet som strejken stâllt till med.

Fôr min del kândes det skônt att jag klarade mig undan strejken, fôr det var pâ grânsen, jag kom bara tvâ dagar tidigare. Hade strulet drabbat mig sâ hade jag missat fôdelsedagsfesten, trots att de flyttat den fôr min skull. Det hade varit extra surt, men nu gick allt bra och jag njuter av vârmen som idag har varit uppe i 32 grader.

En av mina systrar skulle ha fodelsedagsfest 6 januari. Den var planerad innan det var klart att jag skulle resa. Min son skulle hinna att vara med pa den da han akte redan 3 januari. En av mina andra systrar var ocksa pa plats och skulle aka hem dagen efter jag kom. Darfor raknade jag med ett mindre avsked och valkomstparty for hene och mig.

Nar jag kom sa overraskade de mig med att de hade flyttat fodelsedagsfesten till dagen da jag kom! Sadant varmer!

Varmer gor ocksa luften som just nu, kl 11.15, har passerat 29,5 grader.

När jag kom hem satte jag mig vid datorn och slog in två ord ”flyg Chile” på google och upp kommer samma resa som resebyrån erbjudit för 9.777 kr !!! Enda skillnaden var en timmmes längre uppehåll i Sao Paulo, (såvida inte resebyrån missat den timmen) förstås.

Så snabbt har jag aldrig tidigare tjänat 3.423 kr. De som erbjöd dett priset heter Mr Jet. När något är billigt undrar man ju alltid om det ska strula eller vara sämre på något sätt, men allt fungerade perfekt.

Direkt på planet blev jag bekant med en chilienare, sedan med två till. Vi blev ett gäng som gick under namnet ”Tres chilienos y un adoptivo”, alltså tre chilienare och en adopterad. Att jag var den adopterade är förstås inte så svårt att räkna ut.

Världen är liten brukar det heta. Efter ett tag visade det sig att jag tidigare träffat en av de tre nyvunna vännerna. Det blev tal om Gotland och att han sålt hamburgare där. Jag frågade då om det var i en vagn som liknade en hamburgare, och det stämde, så då var vi helt plötsligt ”gamla bekanta”! Som sagt var, världen är liten.

När man är några stycken i sällskap går timmarna fortare i väntan på nästa avgång. Längst väntan var det i Sao Paulo, 3 t och 50 min. Under den ”pausen” fick jag ett sms hemmifrån med info om att temperaturen sjunkit till -11 grader. Då kändes det extra skönt att, i Santiago, omfamnas av 27 plusgrader.

Jag blev också omfamnad av en med svensk flagga viftande ”mottagningskommitté”, en systerdotter och hennes lilla son samt min son som redan var där. Således ett på alla sätt, varmt mottagande.

För att transportera el från norra Sverige till södra, och ev vidare ut i världen, vill Svenska Kraftnät bygga en 400-kilovoltsledning genom landet.

Problemet är inte att man vill dra en ledning. Problemet är att man vill ha en luftledning, som bland annat går genom Motala kommun. För att bereda plats för den måste åtskilliga ha skog avverkas, skog som tar hand om koldioxid som annars påverkar klimatet i negativ riktning. Dessutom kan inte människor eller djur vistas inom en200 meterbred korridor, utmed ledningen, på grund av elektromagnetisk strålning.

Måste man ändå bygga luftledningen? Nej, det finns alternativ. Det går att transformera till likström och gräva ned den. Då behöver man endast ta en c:a10 meter bred korridor i anspråk, och strålningen blir obetydlig.

För att uppmärksamma detta, inför regeringens slutliga avgörande av frågan, gick partierna, över blockgränserna, tillsammans ut i skogen och kramade träd.

På vår webbplats kan du se bilder från trädkramningen:

http://www.motala.kristdemokraterna.se/web-Motala-content/web-Motala-nyheter/I03A541D6

När Kungen fick den här, som han uppfattade som lite väl närgångna, frågan om Drottningens hälsotillstånd svarade han:

”Ja, det är allvarligt, de får troligen skära öronen av henne. Nästa fråga!”

Vilket avsnoppande svar! De i överkant frågvisa journalisterna såg ut som fågelholkar, när Konungen levererade svaret. Ett härligt sätt att säga, det har du inte med att göra.

Härligt, Kungen! Sätt gränser för hur närgångna journalisterna får bli angående privatlivet.

Det viktigaste ändringsförslaget är att ingen ska bli utslängd med noll kronor i ersättning. Försäkringskassan ska kontakta arbetsförmedlingen för att efterhöra om den sjukskrivne kan vara förmål för arbete till någon del, före vederbörande utförsäkras. Visar det sig då att den sjukskrivne är för dålig för att till någon del arbeta skall vederbörande vara fortsatt sjukskriven.

Äntligen ett vettigt, egentligen självklart, förslag som många har väntat på! Nu gäller det bara att Kristdemokraterna hänger i, så kommer med största sannorlikhet detta förslag att bli genomfört. Varför det då? Jo, här har Kristdemokraterna så stor del av befolkningen bakom sig, att den moderata ministern inte kommer att kunna hålla emot.

Det är så en slipsten ska dras!

Redan nästa dag drogs ersättningen in och han avstängdes från praktiken. Med hjälp av facket har han nu överklagat arbetsförmedlingens beslut. Det kan ta upp till fem månader och under den tiden får han klara sig utan någon ersättning alls.

I en intervju fick han frågan om han skulle ha gjort lika dant om han vetat konsekvenserna. På detta svarade han:
”Ja, det skulle jag. Jag har inte så lång tid kvar pension, men jag förstår de som kanske har 25 år kvar. För dem är det för mycket att riskera så det är inte så underligt att de tiger”.

Min undran är. Hur är det med våra stolta deklarationer om yttrandefrihet? Vi kritiserar andra länder för att de gör inskränkningar i yttrandefriheten och att folket i dessa länder inte vågar säga vad de tycker för att de är rädda för replisarier.

Tydligen är även Sverige på väg i den riktningen, men med den skilnaden att vi säger att man får yttra sig men så klämmer myndigheterna åt dem som gör det i alla fall. Det är ett falskt system och det tycker jag är ännu värre!

När sedan arbetsförmedlingen får frågor av media om det inträffade så lämnar man inga kommentarer. Detta, att inte stå upp för det man gör, är fegt, men i och för sig förståligt, för vad skulle de svara?! 

Nu är det dags att kristdemokrater, och andra rättskämpar, säger ifrån!
Om en åtgärd är så dålig att den inte tål att granskas så ska den göras om eller avvecklas!

Att så sker är vad jag förväntar mig av den regering som säger sig värna om yttrandefrihet och människovärde.